Spring inte i höga klackar!

Igår hade jag lite bråttom till årets påsklunch på jobbet och i samma ögonblick som vänsterfoten vek sig under mig så ångrade jag tilltaget att springa till tåget i högklackat - för hur viktigt är det egentligen att komma i tid? Då var det redan försent, samma fot som svek mig i Thailand fick mig nu att ramla handlöst på en trottoar i Bromma. Foten var genast obrukbar och smärtan ögonblicklig och gräslig. Och nya, vita jeansen trasiga:(! 
 
Jag lyckades ringa M, som bor närmast, och hickade ur mig att jag hade gjort illa foten och behövde hjälp, sedan kom illamåendet över mig som en våg och för att inte svimma så släppte jag telefonen och lade mig raklång ner på trottoaren. En joggare stannade till på andra sidan vägen och frågade om allt var ok och när jag skrek: Nej!, så tvekade han lite men sprang sedan vidare. Jag förstår honom, det hade jag också gjort om jag hade kunnat. Bilar stannade till och en man struntade resolut i vad jag sa, parkerade och hoppade ur. Han tog upp min mobil och pratade med M som mycket riktigt var på väg. Tillsammans fick de in mig i M:s bil och så åkte vi till närmaste akutmottagning. Massor av tårar, ilskna stön, lite morfin, en röntgen och tre timmar senare låg jag hemma i soffan igen. Foten är inte bruten, jag blev hemskickad med uppmuntrande ord, ett träningsprogram, kryckor, smärtstillande och lindad fot. 
 
DET GÖR ONT VAD JAG ÄN GÖR! Men jag får fantastiskt fin service här hemma❤️. Och jag har en stooor förpackning Citodon nära mig.
 
 data-oid=
 
Jag hittade det här citatet i gårdagens Metro, av en slump i morse och visst är det klockrent, träffsäkert och hysteriskt roligt?! 

 
 
#1 - - Anna:

Det är ju det jag säger o sagt hela tiden: klackar är rent av livsfarliga!
Krya på dig! <3
O horoskopet, herre jösses alltså. Tragikomiskt är ett lämpligt ord kanske?