Första advent

När första ljuset brinner, står julens dörr på glänt och alla är så glada att fira få advent. 
 
Många städar och pysslar inför 1:a advent, här hemma är det ingen större idé just nu... För tillfället är vardagsrummet 3 rum i ett, hyfsat trångt och rätt mysigt! 


Here comes the sun


Sol! På riktigt! Och himlen är blå!

Näsa i sol.

Än går jag inga promenader, utan haltar/vankar kortare sträckor i sakta mak. Eventuella ärenden sker med hjälp av bil med chaufför, idag levererades glögg! 

Glögg i sol = glögg infused with vitamin D:)! 



Censur

När jag var liten ville jag bli veterinär. Jag har alltid älskar djur och har alltid sett till att omge mig med dem. På besöken hos faster på Öland ryktade jag och kusinen till exempel kossorna när inga hästar fanns till hands. Hos mina vänner utanför tätorten där jag växte upp  gosade jag lika gärna med griskultingar som lamm (mitt "egna" hette Kamelia!), kalvar (Truls!) och  kycklingar. Katter, hästar och hundar har dock alltid legat mig varmast om hjärtat, i den ordningen. 
Livet på landet var ibland tufft för en liten djurälskare, mamma och pappa tyckte framför allt katter var utbytbara på ett sätt jag inte höll med om. De tyckte inte heller att jag behövde ha fler djur än hund, katter, undulater och fiskar! En del skadade smådjur fick jag vårda i tvättstugan, men även där stötte jag på patrull ibland. När djur i min närhet blev sjuka och dog upptäckte jag att det var otroligt jobbigt och insåg att jobbet som veterinär nog inte var något för mig. Senare i livet upptäckte jag att jag klarar människors lidande mycket bättre (?) och blev sjuksköterska istället:)!  
 
Jakt då? Ja, jag förstår intellektuellt att det behövs i Sverige idag. Få naturliga rovdjur finns (vi har ju jagat dem också!) och då blir den ekologiska balansen sned. Jag kommer aldrig själv delta i en jakt och jag kommer alltid förundras över människor som inte bara deltar utan faktiskt finns ett nöje i jakten. Jag dömer ingen/få, äter köttet, men förundras. 
Nu till inläggets kärna, censur. Den senaste tiden har jag sett bilder på med skjutna djur på Facebook och där går min gräns! Jag vill inte se döda djur med inälvorna utanför och kan inte förstå hur någon kan vilja det! Eller välja att lägga upp sådana bilder! Åldersgränsen på FB är dessutom 13 år. 
 
Jag opererade min vänsterfot för snart en månad sedan och har inte lagt ut närbilder på den, av hänsyn. Själv tycker jag såret/ärret ser fint ut och jag är glad att det läker bra, men jag vet att det inte skulle intressera och roa alla och att vissa (till exempel min kära dotter, hej gumman!) skulle må illa av bilden. 
 
För tre år sedan opererade jag ena handen eftersom den titt som tätt domnade bort pga nerver i kläm. Ärret var långt och såg verkligen otäckt ut länge - men titta hur det ser ut idag: 
Det går knappt att se den ljusa linjen som sträcker sig längs med handleden och upp i hände! Otroligt! 
 
Nu har jag bojkottat de bekanta/vänner som lägger upp bilder från sina jakter på Facebook och har fått skriva av mig, jag är lugn och fin igen:)!