Vintern rasat ut bland våra fjällar

Årets småländska brasa. 
 
Efter 30 mils resa söderut möttes vi av kyla, regn och en liten skara tappra människor som samlats för att fira in våren. När brasan förevigats på bild gick vi hem och värmde oss framför braskaminen, för fy vilken kall afton! 

Vårtecken


Nya, färgglada skor. 

Tusenskönor i gräset.

Onsdagstankar - Kompisar från förr

I kväll ska jag träffa en trio människor som funnit i mitt liv ett bra tag nu. Vi ses inte så ofta, men jag vet ändå att kvällen kommer bli fantastisk full av vin, djupa samtal, stora asgarv och minnen. 
 
När jag sökte jobb som nybakad sjuksköterska hittade jag en annons som stack ut i mängden. En dialysavdelning på ett stort sjukhus sökte sjuksköterskor för arbete i högt tempo i ett härligt och roligt gäng. Jag föll som en fura, DÄR ville jag jobba! Några förfärades över att jag valde att arbeta just med dialys, Linköpingsolyckan 1983 fanns fortfarande i folks medvetande. 
 
Det jag fascinerades av vid mitt allra första besök på avdelningen var den avslappnade stämningen, sjuksköterskorna satt tillsammans och pratade och skrattade lojthängandes framför datorer! Sen gick något slags larm, det lät lite, lampor blinkade och POFF!, på tre röda var alla sjuksköterskorna uppe på fötter, gravallvarliga, professionella och superkoncentrerade. Det såg så imponerande ut! Jag fick jobbet, älskade det och ja, det var ett fantastiskt roligt gäng jag fick lära känna! Inskolningen var lång, flera månader. Det var mycket teori eftersom jobbet är rätt tekniskt och mycket självständigt. Eftersom det var mitt första jobb som sjuksköterska skulle jag också skapa mig en ny roll, min yrkesroll. Dialyspatiener är ofta enormt kunniga om sina sjukdom och sin behandling och jag lärde mig snabbt att tveksamhet, vaghet och osäkerhet måste döljas. Än idag är det en av mina starka sidor. Jag kan utstråla lugn och trygghet som sjuksköterska/barnmorska/skolsköterska utan att ha någon aning om vad jag egentligen pratar om:)! Inte så att jag ljuger om mina kunskaper och förmågor, det här handlar inte om prestige, utan bara om bemötande. Jag jobbade heltid fram till första barnet, var föräldraledig, pluggade sedan en del och jobbade då på timmar och släppte inte taget helt förrän 10 år senare när jag kommit in på barnmorskeutbildningen.
 
Min teori är att vi hade så roligt för att arbetet i sig var så psykiskt tungt och jobbigt. Vi träffade patienterna tre, fyra, fem gånger per vecka, år ut och år in, och att relationerna blev djupare än vanliga vårdrelationer var oundvikligt. Två av "mina" patienter dök upp i kyrkan när jag gifte mig första gången... Många av de vi dialyserade var äldre och multisjuka, många av de vi kände väl och hade spenderat mycket tid med dog. De yngre fanns det hopp för, de som dialyserades på nätterna eftersom de jobbade/pluggade dagtid och drömde om en transplantation.  
 
Vi var ett tight, sammansvetsat gäng som ofta ordnade fester och i kväll ska jag träffa tre av de allra finaste! L-T, mannen som imponerade mest på mig när jag var ny, som delade ut kramar i tid och tid och som var så totalt utflippad när tillfälle gavs. Vi har druckit spetsade Festisar ihop, fotograferat våra ansikten i kopieringsapparater och lekt kurragömma i pappersåtervinningenstunnor. J, partypinglan som lärde mig att dricka Lennarts och som trots sin lågmälda framtoning hade ett smittande skratt och var så otroligt rolig! Och så M, min soulmate på avdelningen. Hon som sa "Faan, din jävel, jag visste det!", när jag berättade att jag var gravid:)! Vi har hållit kontakten rätt bra, framför allt när barnen var små. Hon flyttade sedan en bit från stan och kontakten blev gradvis sämre. I kväll är det dags, de fyra musketörerna ska återuppstå! 
 
Var rädd om dina njurar så länge du lever och ödmjuk när du dör! Donera dina organ när du själv inte längre behöver dem! Transplantation av organ räddar inte bara liv, de förändrar och förbättrar också livskvaliteten! För njurpatienter handlar det om att slippa den livsviktiga, men så otroligt jobbiga dialysen helt och hållet, om att få chansen till ett längre liv, om att bli fertil igen och kunna leva som vanligt.