TBT - Ett år sedan idag

Det här är egentlige världens tråkigaste tillbakablick, men tyvärr fortfarande en stor del av mitt liv. Här är den, The true, long, sad story of my left foot:
  • Den 16/4 2014 sprang jag till jobbet i högklackade kängor, trampade snett rejält med vänster fot och föll. En väninna, som bor precis bredvid, körde mig till närmaste akut där jag fick morfin mot smärtorna. En röntgen gjorde och den visade inte på några skelettskador alls. Vad skönt, tyckte och tänkte alla! Spring inte i höga klackar!
  • Efter flera veckors sjukskrivning och en fortsatt otroligt svullen och missfärgad fotled (Färgprakt) sökte jag mig till min husläkare. Jag hade då fortfarande kryckor och kunde bara ha foten nedåt i kortare perioder pga smärta. En kontrollröntgen gjordes, men inga skelettskador hittades. Jag började gå hos en fysioterapeut och gjorde sjukgymnastik hemma men rörligheten i fotleden blev aldrig bättre och svullnaden bestod. Rehab
  • I juli besökte jag husläkaren igen och han skrev en remiss till magnetröntgen. Den gjordes i slutet av augusti. På den upptäcktes en lös benbit och jag blev remitterad till en ortopedmottagning.
  • Efter flera besök där bestämdes det att benbiten skulle tas bort och i november blev jag opererad.Operationen blev mer komplicerad än tänkt eftersom benbiten inte satt löst,och jag vaknade upp ur narkosen med gips! Dagens outfit
  • Gips i tre veckor och sedan fick jag instruktioner om att belasta foten fullt ut - och det gjorde jag! Det reulterade i en extremt överbelastad fot och av fysioterapeuten fick jag istället för att sätta igång med träning order om att vila i två veckor. Ett stort ögonblick
  • Mellan december 2014 och mars 2015 har jag gått till fysioterapeut två gånger per vecka och följt ett träningsschema hemma. I början blev fotleden långsamt lite bättre, men helt plötsligt försvann alla resultat och smärtan kom tillbaka.
  • Jag fick en tid till ortopeden precis innan påsk och fick då beskedet om att jag nu måste sövas och så ska han försöka få upp rörligheten i fotleden med hjälp av våld. Nice. Not. Onsdagen den 6/5 är det dags.
 
Trött på skiten? Jajamensan! Men samtidigt, jag är frisk för övrigt och foten sitter kvar. Och snart springer jag igen! 
#1 - - Mian:

Vara rädd om sig och sin fot! : )

Svar: Jag jobbar på det, det tar lite längre tid än väntat bara:)!
Annapanna

#2 - - Mina Fina Stunder:

Vad tråkigt att du måste gå igenom allt detta! Jag hoppas att du slipper fler komplikationer. Önskar dig en bra fredag!
Kram Lena

Svar: Tack, jag håller alla tummar för att jag snart springer igen!
Annapanna

#3 - - Anna:

Ni är pa rätt fot nu, du o den där rackarns foten! Man far försöka att bara lita pa varden, o kroppen, att de gör sitt allra yttersta för att fa en pa banan igen. Jag hejar pa er!

Svar: Tack, vi fortsätter kämpa!
Annapanna

#4 - - Hanna Klasson:

Åh, vad träligt det måste vara att gå igenom. Men hoppas att det blir bättre efter denna gång! Lycka till! :)

Svar: Jag är i alla fall taggad och försiktigt optimistisk:)!
Annapanna