Bok 13-17

 
13. Mamma är bara lite trött av Sara Beischer. Saras första boken hette Jag ska egentligen inte jobba här och jag älskade den! Läs den istället! Huvudpersonen i den här boken heter Minna och jag stör mig på henne. Hon är en sån martyr, stressar sina barn dagligen och självklart går hon in i väggen och ska sedan förverkliga sig själv. Jag menar inte att förminska henne eller göra mig rolig på de som gått in i väggens bekostnad, men är kvinnor så här veka? Jag vill tro på feminism och girl power, att kvinnor kan, gör och säger nej när de inte vill/orkar mer. Det här är en känslo- och tankeväckande bok, med en liten kärlekshistoria mot slutet. Betyg 2/5. 
 
14. Några rader till Svartnäs finaste krokodil, PeKå Englund. Det är väldigt sällan jag inte läser ut böcker, oftast plågar jag mig igenom dem i hopp om att hitta något, längre fram. Den här boken läste jag däremot inte ut. Den är skriven på talspråk och det mäktar jag inte med. Annars tar den upp ett viktigt ämne, att förlora ett barn. Den handlar om journalisten Nick, hans dalande karriär, splittrade familj och hans försök att närma sig det oundvikliga, det är snart ett år sedan hans son drunknade. Betyg 1/5 (eller kanske 0/5, jag läste ju aldrig ut den).
 
15. Livet enligt Hildy Good, Ann Leary. En finstämd bok om kvinnor, alkoholism, karriär, vänskap och kärlek. Första 3/4 av boken är bäst, men boken är klart läsvärd. Betyg 3/5. 
 
16. Förbjudet att visa ohämmade känslor i pensionatets entré, Mamen Sanchez. Något så ovanligt som en feel good-roman i spansk miljö! Jag fick lite Agata Christie-feeling av boken (och jag älskar Agata Christie!). Huvudpersonen Cecilia blir lämnad av sin man och gör ett pensionat av sina morföräldrars hus för pengarna efter skilsmässan. Hantverkaren anmäler sig själv, hushållerskan likaså, har de dolda motiv? Självklart. Tre unga kvinnor flyttar in och intrigerna tar sin början. Titeln kommer från en av Cecilias regler för de boende på pensionatet, regler som tillkommer efter hand, ständigt omarbetas och sällan efterföljs. Betyg 4,5/5.  
 
17. Det du inte minns, Harriet Lane. Alltså, boken är bra, välskriven, men jag köper inte historien! Det är inte trovärdigt. Handlingen är följande: Två kvinnor möts i en mindre engelsk stad. De umgicks och kände varandra som tonåringar men låtsas nu inte om det utan börjar umgås "på nytt". Boken skildrar båda kvinnornas perspektiv. Fattar du? Båda känner så väl igen varandra men båda låtsas som ingenting! Knäppt, eller hur? På slutet gör författaren ett allvarligt försök att skriva en thriller, men det känns krystat och väntat. Betyg 2/5.
 
Jag har under en period läst mindre, men framför allt  läser jag andra böcker. Det är svårt för mig att bara få låna en bok i taget. Ibland läser jag ju ut den på en kväll och sedan börjar jag i en annan och byter inte till en ny förrän det gått flera veckor - jag måste bättra mig! Det blir dessutom svårare och svårare att låna nya böcker, jag har läst de flesta som min Akademibokhandeln har. Utbudet skiftar nämligen mellan olika bokhandlar.