Goliat

På 9:ornas bal i början av juni fanns en önskelista hos DJ:n och någon önskade Lalehs Goliat (från 2013) i slutet av kvällen. Att få höra 160 ungdomar sjunga den som allsång var magiskt❤, har du lyssnat på texten någon gång? Att de alla kunde den berodde på att den redan var inövad till skolavslutningen några dagar senare. Då reste sig alla 9:or upp vid första tonen och sjöng den samtidigt som de alla gick mot scenen, jag fick gåshud! Nu kan jag inte höra den utan att bli så rörd att jag nästan gråter och inte kan sjunga med. 

Vad var det vi sa
När vi sträckte ut våra armar
Vad var det vi sa
När vi två tittade ut ifrån berget
Vad var det vi skrek
När drömmar bar oss bort om stan'
å en dag ska vi här ifrån

Vi sa: vi ska ta över
vi ska ta över världen
vi ska bli stora
vi ska bli mäktiga, ha ha


och vi ska göra jorden hel
ja vi ska göra vattnet rent
ja vi ska aldrig skada
varandra mer

Och vi ska slåss
Ja vi ska slåss mot Goliat
Så tro på mig för jag vet att
du är modigast

Vad var det vi sa som vi
aldrig någonsin skull glömma
Vad var det vi såg
i soluppgången, vid sjön
Vad var det vi skrek där
på vägen hem över fotbollsplanen
å en dag, ska vi här ifrån


Ni ska ta över
Ni ska ta över världen
Ni ska bli stora
Ni ska bli mäktiga, ha ha
och vi sak göra jorden hel
ja vi ska göra vattnet rent
och vi ska aldrig skada
varandra mer

Och vi ska slåss
ja vi ska slåss mot Goliat
så tro på mig för jag vet att
du är modigast, du kan

Här kan du lyssna om du har Spotify (annars finns den med all säkerhet på YouTube): Laleh Goliat

 

Snigeljakt

Den här skylten (pappas födelsedagspresent härom året) möter alla, sniglar som människor: 

 
Pappa går en snigel-jakts-runda i trädgården varje kväll, beväpnad med sax och mjölkpaket. Saxen använder han och plockar sniglarna med, "men försiktigt, jag vill ju inte skada dem!". Sedan hamnar de små liven i kartongen och locket sätts på. Och sen då? Jag vet inte och vågar inte fråga!
 
Leopardsnigel? Nej, bara en randig katt i högt gräs:). 

Att köra bil

Jag minns när jag tog mitt körkort, det är 25 år sedan i år. Känslan av frihet var ljuvlig, trots att bilen (mamma och pappas) var en ohyggligt ful, rostig och klumpig Volvo 240 herrgårdsvagn utan servo. Jag älskade att köra bil, allra helst helt själv med hög musik i högtalarna. När jag nu övningskör med min dotter ser jag glädjen i hennes ögon, hon älskar att köra bil och drömmer redan om att få köra på egen hand. 

För mig ändrades allt en junidag 2008. Jag och barnen och en katt var på väg till Småland för att fira midsommar. Jag hade bytt bil med våra vänner, lånat ut vår Volvo V70 och körde deras BMW istället. Den bilen var mycket mindre än vår, men det löste sig eftersom de hade en takbox. Ovan vid bilen, takbox, smal 2+1-väg, vind från sidan!? Vilken faktor det var som fick bilen ur balans vet jag inte, men bilen krängde plötsligt till, hamnade i mitträcket där den vänstra sidan och stora delar av underredet revs sönder innan jag fick stopp på bilen och kunde rulla in på en lastbilsparkering vid sidan av vägen till tonerna av Markoolios Ingen sommar utan reggae. Allt gick bra, ingen skadades det minsta, förutom bilen - den var obrukbar (och kostade en förmögenhet att laga).
 
Allt gick bra, men min lust att köra bil är sedan den dagen som bortblåst. Jag spänner mig vid all bilkörning på landsväg, får lätt huvudvärk och kommer ofta på mig själv att ha axlarna uppe vid öronen. 2+1-väg är värst, jag tycker det är för smalt när det är räcken på båda sidorna vägen och koncentrerar mig så att jag skakar. Jag vågar (väljer att) inte köra bil med takbox. Ett billigt pris kan tyckas och det är helt sant, men jag saknar ändå glädjen som försvann.