Och så var det den där foten, igen...

Jag har mörkat en sak här på bloggen, jag är sjukskriven sedan tre veckor, pga smärtor i vänsterfoten. Ibland känns det bra att kunna mörka saker här, att kunna låtsas som ingenting. Ibland känns det skönt att få dela med sig och att få skriva av sig...

Efter näst sista dagen på träningsresan började vänsterfoten göra ont och det tyckte jag, i ärlighetens namn, inte var så konstigt. Och fortsatte träna. Det fanns faktiskt tecken redan innan resan. Träningen gick bra och gjorde inte ont, men när jag fick massage någon vecka innan så gjorde det så ont just på vänsterfoten att jag tappade andan! 
 
Första veckan efter resan kunde jag inte gå. Jag tänkte att foten var överbelastad, sjukskrev mig och ringde bara ortopeden för att få råd kring smärtlindring. Andra veckan började jag misströsta, det gick ju fortfarande inte att jobba, så jag ringde ortopedmottagningen igen och blev sjukskriven i två veckor av en annan ortoped än min egen (han hade semester). Ortopeden ifrågasatte min intelligens när han fick höra om träningsresan och bergsvandringen och halva jag skämdes, lite puckat var det allt. Den andra halvan blev arg, jag har inte fått några restriktioner! Kör på, är allt jag har fått höra! Hur annars kan jag tolka det, än att all träning är tillåten? Sluta när det gör ont, känn efter, har jag fått höra och levt efter i tre år nu och det är lättare sagt än gjort. Smärtan kommer inte direkt, utan alltid efteråt och då är det ju försent! På en direkt fråga fick jag rådet att hellre träna för mycket än för lite! 
 
I onsdags gjorde jag en röntgen, idag har jag träffat ortopeden. Jag har en lös benbit i vristen. Den måste opereras bort, men är ett mindre ingrepp.  Biten har dock gjort att jag har belastat foten fel och nu har jag ett nytt benmärgsödem, i främre delen av foten. Eventuellt finns där också en stressfraktur, i morgon gör jag en magnetkameraundersökning. Nästa vecka ringer ortopeden tillbaka med domen - fraktur betyder någon form av gips. Till dess tar jag stöd av en krycka, suckar över att vi bor tre trappor upp, utan hiss, och försöker glädja mig åt vårens antågande, smärtlindring och livet i allmänhet. 
 
 
#1 - - Min Lilla Kokvrå:

Åh, det låter inget vidare :(
Håller tummarna för att du iaf slipper gipset.


Svar: Jag börjar ju annars bli van:(...
Annapannapuff

#2 - - Floweroffame :

Stackars dig. Håller tummarna att du snart är bra i foten. Ha en fin kväll Kram Pernilla

Svar: Tack, jag håller också tummarna!
Annapannapuff

#3 - - Lene:

Men usch vad tråkigt. Jag hoppas du blir bättre snart. Du är en kämpe och du fixar det, men det är dryg när man är i det liksom.
Och jag håller med dig, om man inte får några restriktioner så kör man väl på så gott som kroppsdelen inte säger något. Minsta lilla vilar man. Så hade jag också gjort och tolkat det hela.
Ha en fin dag

Kramar
Lene

Svar: Tack, snälla du❤!
Annapannapuff