Lite vemodigt

(null)

Semestern och sommarlovet är slut, det är lite vemodigt även om jag längtade hem mot slutet av Spanienvistelsen.
Igår kickade vardagen och terminen igång för mig, med en 2-dagarskonferens med ena skolan. Vi var på ett stort hotell i Stockholmsområdet och första dagen avslutades med en stor festmiddag med underhållning och dans efteråt. En popcornmaskin och såpbubblor på dansgolvet var höjdpunkterna utanför konferensprogrammet:). Vi har informerats, inspirerats och nätverkat så mycket att jag nu känner jag mig lite dränerad på energi. 

Dottern är kvar i Spanien, vilket också känns vemodigt. Hon är stor nog att åka på egna semestrar nu.

Sonen har sommarlov i några dagar till och har en annan dygnsrytm än vi som jobbar, lite avis är jag allt:). 

Ryggen är inte bra. Inte riktigt så dålig som tidigare i sommar, men sämre än vad jag hade tänkt mig nu vid terminsstart. Jag har ett läkarbesök inbokat nästa vecka för att diskutera smärtlindring, de tabletterna jag har kan jag inte köra bil på och knappast jobba på heller... Och jag blir trött av att ha ont. Kommer jag fixa att jobba hela dagar? Jag hoppas det! Och tänker att det är väl bara att testa? Jag lever på hoppet om att i morgon, DÅ är nog ryggen bra/bättre. 

Jag har lite bloggtorka. I Spanien flödade idéerna och kameran var med mig hela tiden, här hemma känns allt lite trist att skriva om och kameran för tung för att släpa på. 

Så. Sommaren är slut. Den blev inte riktigt som jag tänkt mig (men bra ändå!). Ryggvärken är kvar. Det känns som om mycket roligt ligger bakom mig och att jag inte hunnit boka in så mycket saker i höst än, sånt som jag brukar vara så bra på! Men jag: 
- tänder jag ljus om kvällarna. 
- planerar en liten kräftskiva i helgen.
- njuter av kaffet här hemma, vår kaffemaskin är verkligen världens bästa!
- gosar med katterna, det är SÅ mysigt att vara hemma hos dem! 
- dricker vårt fantastiskt goda kranvatten, jag är så tacksam för det. 
- funderar på om det finns något jag vill göra i höst, för att skingra tankar och mörker. 
- och ler lite åt det faktum att jag ler lite åt att det nu bara är 131 dagar kvar till jul😊. 
(null)


#1 - - Anonym:

Allt har sin tid... och det är verkligen inte tid för julen, än ;)
Men visst vill man ha något att se fram emot. Jag planerar för en weekend i Stockholm och se på musikalen Ghost med Norrköpingskillarna Peter och Bruno. Och så sitter jag och planerar för min träning i höst. Lutar åt 10-kort på yoga-studio, F&S och simhallen för att få en varierad träning. Efter denna fantastiska sommar känner jag mig nu mer än redo för hösten :)
Hoppas verkligen du får hjälp med din rygg och att du snart blir bra! Måste vara frustrerande att ha ont hela tiden och vara hindrad från att göra det man vill och inte kunna leva som vanligt.

Lycka till med allt i höst! Kram Birgitta



Svar: Tack, jag försöker peppa mig själv och ska planera in roliga saker under hösten!
Annapannapuff