Sömn

(null)

Jag har, i perioder, haft problem med sömnen så länge jag kan minnas. Redan i tonåren låg jag ofta vaken om nätterna, ofta mellan 03 och 05 (det som kallas vargtimmen) och väntade på John Blund som aldrig kom. Jag har provat det mesta: kallt/varmt och ljust/mörkt sovrum, jag har otaliga gånger bytt kuddar, täcken och madrasser. Jag tränar regelbundet, men inte för sent, äter bra, men inte för mycket och har testat att göra avslappningsövningar ochlyssna  lugn musik. Nu för tiden går jag inte upp ur sängen utan använder tiden till aktiv vila istället, det gör mig mindre stressad över hur jag ska klara nästa dag. Oftast har jag lätt att somna, men vaknar extremt lätt och har sedan svårt att somna om. Att jag är så lättväckt var en bra egenskap när barnen var mindre, ofta vaknade jag redan i samma ögonblick som barnen klev ur sina sängar. 
För snart fyra år sedan ramlade jag och gjorde illa vänsterfoten och sen dess har sömnen blivit sämre än någonsin, eftersom jag har haft ordentligt ont just på nätterna. Samtidigt som foten har blivit bättre har det ändå blivit allt tydligare, ont i foten eller ej, jag sover tidvis väldigt dåligt/lite. Och jag klarar inte kronisk smärta OCH sömnbrist. En natt med mindre sömn klarar väl alla, men när nätterna avlöser varandra så försvinner orken rätt snabbt. Kombinerat med smärtan i foten så har det långsamt knäckt mig och gjort mig till ett sömnberoende vrak som dagdrömmer om att få sova. Under julledigheten tog jag tag i det och bokade en läkartid.
 
Nu har jag fått en tablett att ta till när det inte fungerar samt ett erbjudande om att via nätet få KBT för mina sömnproblem. Tabletten jag fått är ingen insomningstabletter eftersom det inte är mitt problem, utan den ska hjälpa mig att sova djupt längre, vakna mer sällan och somna om lättare om jag ändå vaknar. Den är inte beroendeframkallande. Hittills har den fungerat bra! Jag tog tabletter tre dagar i rad när jag fick dem och har sedan dess sovit ok på egen hand. De gjorde mig inte trött och dåsig dagen efteråt, vilket är den vanligaste biverkan och jag känner mig försiktigt optimistisk. Tabletterna finns för att hjälpa mig sova om det blir för jobbigt och bara vetskapen om det gör mig mer avslappnad, jag lovar! 
 

 
 
 


Non je ne regrette rien

(null)

Idag fick jag nog av vintern. Jag undvek att titta på termometern eller att ens titta ut genom fönstret och satte på mig sneakers, bara för att jag ville. Resultatet? En supervårig outfit med hala och rätt kalla skor:).  

Dags för titthålsoperation

Häromdagen ringde de så från Sophiahemmet och gav mig en tid för titthålsoperation av min kära vänsterfot. Det blir redan nu på fredag! Känslorna är blandade, det är naturligtvis skönt att få det gjort och kanske få några svar, samtidigt som det är läskigt och tidvis jobbigt. Jag försöker se positivt på det hela och tänker vara världens bästa patient den här gången, både på sjukhuset och hemma. Vis av erfarenhet tänker jag i god tid:
...ta fram kryckor och se till att jag har aktuella mediciner och Descutan (som man tvättar sig med innan operationer) hemma.
...ladda ner e-böcker, plocka fram alla bra böcker jag har och tigga film-/serietips av alla jag känner.
...se till att det är nystädat hemma.
...handla sånt som jag gillar och som är lätt och äta, aptiten brukar inte vara den bästa efteråt.
...planera in roliga aktiviteter när värstasmärtan lagt sig efter några dagar. Roliga aktiviteter kan vara allt från inbokade besök till bilpromenader med maken. Att bo tre trappor upp, utan hiss, ÄR en utmaning. 

En klok vän sa: "Bra, operationstiden är precis lagom lång bort för att du ska hinna rensa undan i kalendern och lagom nära för att du ska hinna möta och mota rädslan". 

Min målbild och jag ska på cocktailparty om några veckor, om vi så bara ska stå och se snygga ut, lutade mot en vägg:). 
(null)