Att vara tonårsförälder

"Är det jobbigare att ha tonåringar än att ha småbarn", undrade en kollega (utan barn) vid lunchbordet häromdagen? Mitt instinktiva svar var ja och sedan nej och sedan blev jag lite fundersam... Nu har jag tänkt till:) och kommit fram till följande: 

(null)

 Småbarnstiden känns ofta och är på många sätt jobbigare eftersom du påverkas så mycket fysiskt. Att vänta barn, föda barn och sedan kanske amma är en lång process som påverkar hela kroppen. Lägg till sömnrubbningar och ofta väldigt lite egentid så känns det som om världen krymper och allt handlar om att få sova. "Om jag bara fick sova mer så skulle jag orka/vilja/göra...". Egentid blir guld värd och det är här toalettbesök lätt kan bli timmeslånga när tillfälle ges:). 
PS. Har du tittat in på sidan Mammabekännelser någon gång? Vissa bekännelser är vansinnigt påhittiga och roliga! 
Fördelar: föräldraledighet, föräldrakoll (du vet alltid exakt var dina barn befinner sig), kvällarna när barnen har somnat, de beundrande blickarna (mamma/pappa är bäst) och tacksamheten.
Nackdelar: sömnbrist, hormoner i obalans, tidsbrist, oro.
Tonårstiden var jag egentligen lika oförberedd på som småbarnstiden, hormonerna började stiga hos barnen långt tidigare än jag trott och tänkt mig. Andra likheter fanns också, som att det som var bra och fungerade ena dagen inte var vatten värt dagen efter. Min och barnens relationen förändrades, jag var inte längre viktigast och bäst i världen, utan de började ta intryck och få influenser utanför hemmet/skolan/närområdet. Min roll som förälder ändrades, jag blev mer av en coach som hjälpte till med allt praktiskt, som skjuts, pengar, läxläsning, ärenden och nämnde jag skjuts? Sömnen blev återigen lidande, när jag nu förväntades vänta in dem om kvällarna - helt utan skyddande hormoner!
Fördelar: mer egentid, givande diskussioner, expertråd inom områden som kläder, smink och sociala medier.
Nackdelar: sömnbrist, en ständig känsla av otillräcklighet, mindre koll, mer oro. 

Sammanfattningsvis: Oron består, sömnbristen kommer och går. Alla åldrar har verkligen sin charm och även om jag längtar tillbaka till en kramgo 4-åring och en vetgirig 7-åring så är mina tonåringar bäst i världen! De är underhållande, empatiska, nyfikna, världsvana och smått föraktfulla mot allt som är gammalt:). De berikar mitt liv och lär mig nya saker varje dag, även om vi har lite olika dygnsrytm.

Observera att den här lilla texten är baserad på MINA upplevelser och MINA barn, självklart ser det olika ut i olika familjer och liv. Min man, till exempel, tyckte småbarnstiden var bra mycket jobbigare än den tonårstid han just nu upplever (hans dotter är 14 år).