En tupp i Småland

Min mamma och pappa har en (fruktansvärt ful) tupp som varje år till påsk pryder deras köksfönster. Jag målade tuppen någon gång på 1980-talet och har verkligen ångrat att jag gav den till dem. Någon gång blev jag så sur att jag hade sönder den, men se, det stoppade dem inte! Pappa spjälkade helt sonika benet och så ställdes den upp i fönstret igen. Mina barn älskar den och retar mig varje gång de ser den och nu för tiden har jag lärt mig leva med den. 

(null)
Häromdagen skickade min mamma en bild, ve och fasa, tuppen har gått sönder! Igen! Den här gången är jag helt oskyldig, jag tror det är tidens tand som gnagt lite på den. Tro det eller ej, men jag lugnade mamma med att min käre man, ingenjören, får titta på den vid tillfälle, klart tuppen ska få leva vidare!