Annapannapuff

Ljuset i tunneln
Att ha ont är tufft, det tär på psyket och det tär på kroppen. Jag sover dåligt och är konstant trött. Jag längtar efter att kunna vända mig i sängen utan smärta och efter att kunna sova även på vänster sida. Jag längtar efter att kunna träna hårt, bli svettig och att kunna gå fort!  

Idag har jag varit tillbaka på Stockholm Spine Center och vi har gemensamt kommit fram till att operation är nästa steg för mig. Den kommer ske i vår, efter förberedande sjukgymnastik hos en specialist. I mitt fall är det en så kallad diskprotesoperation det handlar om, två diskar i ländryggen byts ut mot proteser i konstgjort material. 
Jag är ledsen och besviken på att min kropp svikit mig, på att det gått så här långt. Samtidigt är jag glad tacksam över att det finns något att göra, att operation är ett alternativ för mig och att jag har en väldigt stor chans att bli bra igen. Tanken på operation gör mig vettskrämd, ingen operation är helt utan risker och några garantier kan aldrig ges. Sammanfattningsvis är jag grymt motiverad, men också skitskraj:)! 

(null)
Nu ser jag ljuset i tunneln igen! Det finns en plan för mig!