Annapannapuff

Veckan som gått, v 17 2019
☀️ I måndags njöt vi av sista påskledigheten. Jag påbörjade mitt sista stora pre-operativa-projekt, maken fick i uppdrag att släpa upp alla kartonger innehållandes vår-och sommarkläder samt skor. 
☀️ I tisdags var det dags för vårens stora byta-plats-på-kläder-dag. Jag plockade upp vår- och sommarkläder, tvättade en stor del av dem, grävde fram de sista vintriga plaggen ur samtliga garderoberna och packade ner allt vintrigt i samma kartonger som jag just packat upp. Sen var det dags att göra samma sak med skor och stövlar, vilket är lite krångligare eftersom de måste förpackas bättre och skyddas mer noggrant. 
☀️ I onsdags var jag och tog blodprover på morgonen. Denna lilla, men ändå så viktiga utflykt, höll jag nästan helt på att missa pga svårigheter att komma iväg, som till viss del berodde på en stor mängd utspillt kaffe... Dagens andra utflykt blev den årliga, näst intill obligatoriska utflykten till de blommande körsbärsträden i Kungsträdgården. Med tabletter i magen, kameran om halsen och en systerson som sällskap och stöd fick jag en jättefin upplevelse, med vackra blommor och minst lika vackra hästar (tack snälla Beridna Högvakten). 
(null)
(null)
Sällsynt perfekt timing på blomningen, inte bara knoppar, inte överblommat. 
☀️ I torsdags morgon stod larmet på 04.40 och ändå vaknade jag av mig själv strax innan klockan ringde. En sista dusch i spritstinkabde tvål, sedan begav vi oss mot sjukhuset. Vet du förresten att jag inte känner den berömda sjukhuslukten när jag jobbar, bara som patient? Klockan 06.00 inställde jag mig på avdelningen, klockan 08.30 kördes jag till in till operation och klockan 15.10 slog jag upp ögonen igen. Så var jag då äntligen på andra sidan, nyopererad. Märklig känsla. Jag sov av och till resten av eftermiddagen och kvällen, fick ett litet mysigt besök av min fantastiska familj och lyckades bläddra i en tidning, sedan var dagen slut. Även om jag sov och vilade mycket då stod jag upp vid flera tillfällen, snabb mobilisering är viktigt! 
☀️ I fredags låg fokus på att dricka massor och kunna kissa på egen hand eftersom jag hade haft kateter. Många små promenader till toaletten blev det... Jag fick besök av sjukgymnasten (samma som jag träffat där tidigare) och hon visade mig  passande övningar nu när magen är lite öm. Senare på dagen släpades jag ner till röntgen, en så jobbig upplevelse att jag nästan förträngt den. Jag blev successivt piggare under dagen och njöt enormt av att familjen kom på besök på kvällen även om det var jobbigt att de fick åka hem och inte jag:(. Natten var sedan otroligt lång och jobbig, jag hittade ingen bekväm ställning i sängen hur jag än kämpade. Antagligen var det pga att jag rört mig så mycket under dagen. Nattsköterskan peppade mig och när morgonen randades var jag ändå redo att ta mig hem. 
☀️ Lördag = hemgång, hurra! Efter frukosten kom min man med schampo och balsam och jag tog en dusch och gjorde av med en halv flaska balsam:). Ner till bilen åkte jag rullstol och sedan gick det faktiskt bättre än jag trodde att ta mig uppför de tre trapporna här hemma. Smart att göra det relativt tidigt på dagen, orken minskar rätt kraftigt vad det lider och smärtan ökar. Resten av dagen varvade jag vila med lite stretchövningar och små promenader inomhus. Det är svårt att hitta en skön och vilsam ställning även här hemma, men det är ljuvligt skönt när jag väl gör det! Och det är underbart att vara hemma! 
☀️ Söndag = vilodag. Natten var ok, jag sover djupt, men i korta perioder. Lugn musik i hörlurar fungerar bra när det går alltför lång tid mellan sovperioderna. Eller ett avsnitt av den gamla TV-serien VÄNNER. Med katter i huset är man ju heller aldrig helt ensam. Jag tycker smärtan är lite mer hanterbar, eller så har jag lärt mig känna igen den och är mindre rädd. 

Jag vet att man ska försöker leva i nuet, men det orkar jag bara korta stunder just nu. Helst vill jag leva i framtiden, jag vill att det ska ha gått ca 2 veckor efter operationen, så att magen är läkt och allt i den har hamnat på rätt plats igen.