Annapannapuff

Låna & läs 2018/2019, bok 19-21
Jag var helt säker att jag redan postat det här inlägget, för mer än en månad sedan! Men tydligen slank det genom mina fingrar:). 

Tre böcker i rad som jag inte gillat så värst mycket:(, snacka om otur! Akademibokhandelns Låna & Läs 2018-2019 håller på fram till och med augusti 2019 och jag har redan svårt att hitta böcker jag inte läst! 

19. Nattvakten, Anna Ihrén. Boken börjar med ett litet sidospår, vi får träffa den holländske pojken Titus. Han älskar konst och tillbringar all sin lediga tid på Rijksmuseum och när han växer upp så får han jobb där, som nattvakt. Handlingen består sedan av flera parallella spår, läsaren får följa polisen Sandra, som just befordrats, hennes chef Camilla som är tillsammans med en annans polis, Dennis, exfru. Dennis försöker efter skilsmässan att hitta/förverkliga sig själv i Stockholm, genom att läsa musikhistoria och festa. Och så är det en lustjakt, några ungdomar och en alkoholiserad barägare med också. Låter det krångligt? Det är det! Ett brott löses, men fasen vad det satt långt inne! Och vem använder ordet binge, istället för säng:)? 
Betyg 1,5/5. En medioker svensk deckare, med torftigt språk och spretig handling. 

20. Vit krysantemum, Mary Lynn Brache. När berättelsen börjar är det år 1943. Korea är ockuperat av Japan. Hana bor med sin familj på en koreansk ö och är en Haenyeo (havets kvinna), en kvinnlig fiskare och dykare tillsammans med sin mor. En dag blir hon tagen av japanska soldater och bortrövad till Manchuriet, där hon blir en av tusentals sexslavar på bordeller till för japanska soldater. Parallellt med Hanas öde får vi följa hennes lillasyster, som växer upp med vetskapen om att storasystern offrade sig för henne. Hon, Emi, slutar aldrig leta efter eller hoppas att systern någonstans lever och i slutet av boken möts de två inte, men Emi får äntligen någon slags avslut och kan äntligen förlåta sig själv och acceptera systerns öde. 
Betyg 2/5. Antingen så skildrar man hemskheter rakt av och skriver en dokumenär, eller så tar man ett levnadsöde eller två och väver in dem i en skönlitterär bok. Den här boken är någonstans mittemellan och det blir lite fel. Det handlar om en jätteviktig bit historia, om kvinnoöden under japanska ockupationen av Korea, men författaren berättar mer detaljerat om övergreppen än om karaktärerna och miljön, vilket jag finner ytterst märkligt. Syftet med en skönlitterär bok måste väl vara att brodera ut och beröra mer? Enligt efterordet finns det i dag bara 44 levande koreanskor som kan vittna om dessa fruktansvärda övergrepp, i skuggan av ett krig och jag hoppas att någon av dem skriver ner sin historia - rakt upp och ner. Läs om tröstekvinnor, som de kallades, här och här istället. 
(null)

21. De dubbelt så bra, Bengt Ohlsson
Ok, jag erkänner - jag läste inte ut boken, utan skummade igenom sista tredjedelen. Det här är kanske ingen dålig bok, men den var så trög att läsa! Läsaren får parallellt följa två unga killar, Arvid och Ragnar, under deras uppväxt, tills de träffas, blir kära, rycks ifrån varandra och sedan hittar varandra igen, men stöter på svårigheter. Historien utspelar sig i Norrland, innan och fram till skotten i Ådalen 1931. Jag tycker miljöerna som beskrivs är lättare att ta till sig än personerna. 
Inget betyg, jag läste ju faktiskt inte hela boken ordentligt.










#1 - Lene

Jag beundrar människor som läser mycket. Själv läser jag inte så mycket idag som jag tidigare gjort. Det blir mest ljudböcker på Bookbeat.
Ha en fin söndag
Kramar
Lene

Svar: Jag läser alltid mycket, det är mitt sätt att slappna av!
Annapannapuff