Annapannapuff

6 veckor efteråt
(null)

Det har gått 6 veckor sedan operationen och under den tiden har vår blivit försommar. Jag gör framsteg, häromdagen gick jag 5 kilometer, med en snitthastighet på drygt 11 minuter/kilometer, med stavar! Det är lite konstigt bara, ibland låser sig ländryggen efter några hundra meter och ibland kan jag komma så långt som 5 kilometer... 
Jag sover äntligen bättre! I veckan ringde min opererande läkare upp mig och hörde hur jag har det och han justerade medicineringen lite. Han påminde också om att besvären med nervsmärta är tillfälliga och övergående, jag måste bara ha tålamod. Honom ska jag på återbesök till om 2-3 månader, men redan nästa vecka ska jag tillbaka till sjukhuset och träffa sjukgymnasten. Jag hoppas hon är lika nöjd med mina framsteg som jag är och att hon släpper på de restriktioner jag har och låter mig träna mer varierat. Sammantaget är jag vid gott mod. Det är fortfarande jobbigt att inte kunna stå upp så länge, jag måste vänta in tunnelbanevagnar där jag kan få sittplats och har enormt svårt attt köa och mingla. Och jag vet att shopping kanske inte räknas som en hobby:), men att gå i affärer är verkligen något jag gillar och det funkar inte så bra som jag skulle önskat än. 
(null)

Nu går min heltidssjukskrivningen ut, de närmaste 4 veckorna är jag sjukskriven på halvtid. Jag är redo och längtar efter att få pröva mina vingar. Hur trött blir jag egentligen av en halv arbetsdag? Orkar jag träna efteråt? Kommer jobbet och kollegorna ge mig lika mycket energi som när jag är frisk? Det enda tråkiga är att skolorna nu är tomma på elever, alla har gått på sommarlov nu. Visst, jag har massor av administrativt arbete som väntar och ett helt rum att packa ihop inför en flytt, men elevkontakten är ju det roligaste i mitt jobb. I smyg längtar jag pyttelite till skolstarten i augusti:).