Annapannapuff

5 veckor efteråt
Ja, nu har det alltså gått fem veckor sedan jag opererades. Det konstiga är att jag faktiskt inte är det minsta rastlös än, något jag trodde att jag skulle lida av. Jag längtar ingenstans, utan har fullt upp där jag är. Till och med utflykterna är färre för tillfället. Dagarna går bra, jag stretchar ryggen och kör minst två träningspass (cykel, crosstrainer eller promenad) per dag. Ingen smärtlindring behövs och jag blir (antagligen😊) starkare och starkare. Visst krånglar ländryggen ibland och krampar under och efter promenader, men det löser sig med värme och vila. 
(null)

Det jobbiga är nätterna. Jag har gått från att vara en levnadsglad människa till att bli en zombie! Ischiasnerven börjar oftast krångla sen kväll och sedan plågar den mig hela natten. Förra helgen var riktigt hemsk, så i måndags ringde jag sjukhuset och blev uppringd av opererande läkare på eftermiddagen. Han lyssnade, lugnade, förklarade och skrev ut tabletter som kan hjälpa mot nervsmärtan. Nerver är svåra att rå på.... Läkaren poängterade att det är övergående besvär och att jag måste ha tålamod och komma ihåg att det är en stor operation jag genomgått. 
Efter några dagar med de nya medicinerna är sömnen visserligen stundtals bättre, men den stora positiva effekten jag hade hoppats på och räknat med har tyvärr uteblivit eftersom jag fått en del biverkningar. Grrrr! Ja, ja, jag kämpar på, försöker sova när jag kan och nästa vecka har jag en ny telefontid med läkaren. Antingen är jag då spontant bättre eller så får han fundera ut en plan B. 
(null)

Veckan som kommer är min sista som heltidssjukskriven, sedan börjar jag jobba 50 % och kommer så göra fram till semestern.