Annapannapuff

Det går inte fort...
...men det går framåt! 
Idag är det en vecka sedan jag opererades. Det har varit och är fortfarande tufft, men jag är fortfarande otroligt tacksam över att det är gjort! Jag vet att jag är otålig, men ibland hade jag önskat att jag hade en liten fast forward-knapp, för nuet är inget vidare alla gånger.
(null)
Magnolia vid Mälarens strand, vilka otroligt vackra blommor! 
Allt jag gör går långsamt, väldigt lååångsamt och jag svårt att förlika mig med att vara en snigel och att orken så fort tar slut. Igår var jag på min första  promenad utomhus. Jag skulle egentligen bara gå ut och få lite frisk luft, men tänkte att ett varv runt parken här utanför är ju trevligare än att bara stå stilla. Att en park kan vara så stor! Det är ju bara en plutt-park, inte direkt Central Park:)! Jag såg nog lite skum ut där jag vankade fram, lätt framåtböjd, långsam, plågad blick och blekt ansikte. 
Magen fungerar lite för bra, jag har tillfälligt pausat de tarmreglererande medlen. Jag blir fortfarande varken särskilt hungrig eller riktigt sugen, men allt smakar bättre! 
Ryggen knakar mycket mindre och gör fortfarande inte ont. Däremot är sätesmusklerna lite överansträngda, antagligen pga min lätt framåtlutande gång. Här fungerar TENS bra! 
Sömn/vila. Sömnen är ojämn och sällan långvarig. Det slutar ofta med att jag halvsitter och sover för att det är svårt att hitta viloläge liggande. Åh, vad jag längtar efter att kunna njuta av sovmorgon! 


#1 - Bland Kastruller och vinglas

Små steg framåt, men trots det framåt. Snart är du i toppform igen.

Kram Kajsa

Svar: Åh, vad jag längtar dit, till toppformen:)!
Kram
Annapannapuff