Annapannapuff

Vilken jävla dag
Jag hade inte sovit bra alls den natten, vilket naturligtvis gav den allra sämsta tänkbara starten på dagen. Sedan var det kaffebönorna. De var nästan slut och räckte bara till en enda kopp kaffe. De dyrbara dropparna ställde jag ifrån mig och glömde totalt, till dess jag hittade koppen och upptäckte att kaffet var kallt:(. Trots det kände jag mig ändå ok och planerade att ta mig iväg till min ena skolas studentlunch, vilket brukar vara trevligt och lite nostalgiskt och så skulle jag äntligen få träffa kollegorna. 
Ödet ville dock annorlunda. Eller ödet är väl fel att skylla på, jag fick helt enkelt inte upp tanklocket på nya bilen, när jag skulle tanka. Och tanken var i princip tom. Jag provade allt, från list till våld, googlade desperat och fick till slut min man att ringa Kias verkstad och de sa att...tanklocket öppnas genom att trycka på det, i det bakre övre hörnet. Jag hade naturligtvis tryckt på tanklocket flera gånger, men är man stressad så fungerar saker sällan som de ska. Lite bedrövad insåg jag att tiden runnit ut, det skulle inte bli någon studentlunch för mig i år. I stället tog jag en sväng i nya bilen innan jag åkte hem. 
Vi har ett elektroniskt lås, som styrs via en app. Det har krånglar någon gång tidigare, men fungerar oftast som en klocka, men naturligtvis inte idag. När jag skulle öppna dörren så fungerar det inte och jag får ett felmeddelande. Jag sätter mig på den iskalla stentrappan (frös gjorde jag också, självklart glömde jag jackan när jag skulle iväg tidigare) och provade ALLT. Jag startade om appen, jag startade om telefonen, satte på flygplansläge och stängde av och på bluetooth, men ingenting fungerade. I trappuppgången bredvid vår bor islänningen och från hans lägenhet kan man komma in i vår, men han var inte hemma. Jag ringde sonen, som var kvar i skolan. Dottern blev räddningen, hon var på väg hem från stan, så det var bara att sjunka ner på trappan och vänta. När räddningen kom hade jag nära till tårarna, jag hade ont och var så kall. Dottern fick inte heller upp dörren, hade inte heller någon fysisk, gammaldags nyckel, men gjorde ett nytt försök hos grannen och mötte honom utanför huset, han kom precis hem från en promenad! 
Äntligen hemma! Jag kröp upp i soffan, lade mig under en filt, blev långsamt varm och somnade som en stock. När maken kom hem var jag rätt groggy, vi som skulle på bio och allt. Vi hade gott om tid, men det var surrealistiskt mycket trafik i Stockholm just den här eftermiddagen/kvällen, så tiden åts snabbt upp. När det var 15 minuter kvar till bion skulle börja började jag mentalt ställa in mig på att vi inte skulle hinna. Men, här någonstans vände det. Vi hittade en alternativ väg, och halvsprang in i salongen bara några minuter efter 18.00! I och för sig helt utan popcorn, godis eller dricka, jag ville bara sätta mig, men ändå - vi hann!  

Där har ni min, mindre bra dag. Nu är den ett minne blott och jag kan le åt det mesta, jag har till och med slutit fred och förlåtit bilen och tanklocket:). 
(null)




#1 - Min Lilla Kokvrå

Oj,oj,oj!! Nej, det blir inte alltid som man tänkt sig.
Hoppas du har laddat upp med nya bönor nu, för börjar det skita sig så vill det gärna hänga i :)

Kram och ha en bra dag!

Svar: Bönor fixade, oturen verkar ha släppt - för den här gången!
Kram Anna
Annapannapuff