Utomhusbio

Varje år har Stockholms Filmfestival gratis utomhusbio i Rålambshovsparken och i år är det 1980-talstema! Igår kväll visades Dirty Dancing och vi var där med vänner, en magisk kväll❤️! 
Det var smockfullt med folk som levde sig in i filmen och applåderade och buade om varannat! Behöver jag skriva att repliken Nobody puts Baby in a corner följdes av jubel?! Och att (I had) The time of my life blev allsång? 
 
I kväll visas Det stora blå - Luc Bessons mästerverk och en av mina absoluta favoritfilmer som tonåring. Filmplanschen prydde mitt rum i många år: 
 

Borta bra men hemma bäst

Nu är vi tillbaka i Sverige och i vardagen igen. 

Jag saknar solen och värmen, men uppskattar verkligen: 
- katterna 
- bra nätverk
- att kunna dricka kranvattnet
- mina vänner
- mitt (mina) jobb
- min crosstrainer❤️
- den obegränsade mängden varmvatten i duschen 
 
Snart helg, vilken tur:)! 

A second opinion

Igår var jag på Sophiahemmet, hos en ny ortoped. Anledningen till besöket var en så kallad second opinion. 

Beslutet att ta det steget tog jag i våras, när jag för första gången på tre år kände ett litet stråk av tveksamhet och villrådighet. Benbiten som hittades på röntgen skulle absolut tas bort och sedan inte. Först var den roten till allt ont och sedan hade den ingen betydelse och jag fick order om att skaffa skoinlägg istället. Operationen byttes alltså ut mot sulor?! Där benbiten sitter gör det ju ont! Och varför har jag aldrig fått tips om sulor tidigare, om det är lösningen? 
 
Jag är ju inte ortoped och litar på det på mesta som sägs till mig, men när inte diagnos och besvär stämmer överens så sätter min sjuksköterskehjärna igång och maler och maler... 
 
Det är ju ingen brådska, jag tränar ju på, använder bra skor och iläggssulor dagligen. Men hur ser framtiden ut? Är det så här bra jag kan bli? Finns det inget mer att göra? Är så fallet får jag väl gråta en skvätt, finna mig i det och hopppas att träningen ger resultat även på lång sikt. Eller finns det fler vägar att gå? Några andra stenar att lyfta på? 
 
Igår tog jag första steget, om en drygt månad ska jag och ortopeden ses igen. Då har han läst min journal och studerat alla mina röntgenbilder. Jag har inte fått några besked och inga fagra löften, bara ett återbesök. "Det här blir spännande", sa han när vi skiljdes åt och det tyckte jag lät positivt. 
 
Mina älskade skor❤️. Vi har gått många mil ihop (lite FÖR många periodvis) och det är dags att låta er gå i pension. Snyft!