Lite vemodigt

(null)

Semestern och sommarlovet är slut, det är lite vemodigt även om jag längtade hem mot slutet av Spanienvistelsen.
Igår kickade vardagen och terminen igång för mig, med en 2-dagarskonferens med ena skolan. Vi var på ett stort hotell i Stockholmsområdet och första dagen avslutades med en stor festmiddag med underhållning och dans efteråt. En popcornmaskin och såpbubblor på dansgolvet var höjdpunkterna utanför konferensprogrammet:). Vi har informerats, inspirerats och nätverkat så mycket att jag nu känner jag mig lite dränerad på energi. 

Dottern är kvar i Spanien, vilket också känns vemodigt. Hon är stor nog att åka på egna semestrar nu.

Sonen har sommarlov i några dagar till och har en annan dygnsrytm än vi som jobbar, lite avis är jag allt:). 

Ryggen är inte bra. Inte riktigt så dålig som tidigare i sommar, men sämre än vad jag hade tänkt mig nu vid terminsstart. Jag har ett läkarbesök inbokat nästa vecka för att diskutera smärtlindring, de tabletterna jag har kan jag inte köra bil på och knappast jobba på heller... Och jag blir trött av att ha ont. Kommer jag fixa att jobba hela dagar? Jag hoppas det! Och tänker att det är väl bara att testa? Jag lever på hoppet om att i morgon, DÅ är nog ryggen bra/bättre. 

Jag har lite bloggtorka. I Spanien flödade idéerna och kameran var med mig hela tiden, här hemma känns allt lite trist att skriva om och kameran för tung för att släpa på. 

Så. Sommaren är slut. Den blev inte riktigt som jag tänkt mig (men bra ändå!). Ryggvärken är kvar. Det känns som om mycket roligt ligger bakom mig och att jag inte hunnit boka in så mycket saker i höst än, sånt som jag brukar vara så bra på! Men jag: 
- tänder jag ljus om kvällarna. 
- planerar en liten kräftskiva i helgen.
- njuter av kaffet här hemma, vår kaffemaskin är verkligen världens bästa!
- gosar med katterna, det är SÅ mysigt att vara hemma hos dem! 
- dricker vårt fantastiskt goda kranvatten, jag är så tacksam för det. 
- funderar på om det finns något jag vill göra i höst, för att skingra tankar och mörker. 
- och ler lite åt det faktum att jag ler lite åt att det nu bara är 131 dagar kvar till jul😊. 
(null)


Hej i värmen!

Jag gillar vädret! Visst är det si och så med aptiten, svårt att dricka tillräckligt och svårt att ta sig för och orka göra något, men jag trivs och njuter! Det beror naturligtvis på att jag inte jobbar och är rätt fri om dagarna. Dessutom har vi en AC som hjälper till att svalka ner lägenheten om kvällen och en stor fläkt vid sängen. Visste du förresten att det är helt omöjligt att få tag på en fläkt just nu? Lagren är tömda över i princip hela Sverige! 

Jag läste om en kvinnlig bloggare som blivit enormt hatad för att hon skrev att hon älskar vädret just nu och att hon önskade att "det får aldrig försvinna". Folk (mestadels anonyma, förstås) blev rabiata och kallade henne för än det ena fula namnet än det andra, allt för att hon skrev att hon personligen gillar vädret och önskade att det skulle stannar kvar lite till. Att gilla sol och värme är INTE synonymt med att INTE sympatisera med landets bönder i den värsta torkan på många år. Det betyder inte heller att man INTE bryr sig om gamla och sjuka som lider i värmen! Det innebär INTE att man INTE bryr sig om sjunkande grundvattennivåer eller den knastertorra naturen som medför hög brandrisk runt om i landet. Och inte kan man heller dra parallellen att personen därmed hånar de brandmän som dygnet runt kämpar med okontrollerade bränder. Hon gillar bara värmen, ok?! 
Jag hoppas Sverige får ut något av den här värmeböljan, som just nu ser ut att fortsätta månaden ut. Många arbetsplatser är odrägligt varma, kanske blir det äntligen en genomgång av ventilationen, så att nästa sommar kan bli mer dräglig? Kanske kan foderbristen få till samarbeten över osannolika gränser, så att bönder och djurägare kan känna sig mer trygga om/när det blir en sådan här sommar igen? Och visst kan vi alla bli bättre på att snåla med dricksvatten och grilla med mer respekt?

(null)
Stay safe! 



Sömn

(null)

Jag har, i perioder, haft problem med sömnen så länge jag kan minnas. Redan i tonåren låg jag ofta vaken om nätterna, ofta mellan 03 och 05 (det som kallas vargtimmen) och väntade på John Blund som aldrig kom. Jag har provat det mesta: kallt/varmt och ljust/mörkt sovrum, jag har otaliga gånger bytt kuddar, täcken och madrasser. Jag tränar regelbundet, men inte för sent, äter bra, men inte för mycket och har testat att göra avslappningsövningar ochlyssna  lugn musik. Nu för tiden går jag inte upp ur sängen utan använder tiden till aktiv vila istället, det gör mig mindre stressad över hur jag ska klara nästa dag. Oftast har jag lätt att somna, men vaknar extremt lätt och har sedan svårt att somna om. Att jag är så lättväckt var en bra egenskap när barnen var mindre, ofta vaknade jag redan i samma ögonblick som barnen klev ur sina sängar. 
För snart fyra år sedan ramlade jag och gjorde illa vänsterfoten och sen dess har sömnen blivit sämre än någonsin, eftersom jag har haft ordentligt ont just på nätterna. Samtidigt som foten har blivit bättre har det ändå blivit allt tydligare, ont i foten eller ej, jag sover tidvis väldigt dåligt/lite. Och jag klarar inte kronisk smärta OCH sömnbrist. En natt med mindre sömn klarar väl alla, men när nätterna avlöser varandra så försvinner orken rätt snabbt. Kombinerat med smärtan i foten så har det långsamt knäckt mig och gjort mig till ett sömnberoende vrak som dagdrömmer om att få sova. Under julledigheten tog jag tag i det och bokade en läkartid.
 
Nu har jag fått en tablett att ta till när det inte fungerar samt ett erbjudande om att via nätet få KBT för mina sömnproblem. Tabletten jag fått är ingen insomningstabletter eftersom det inte är mitt problem, utan den ska hjälpa mig att sova djupt längre, vakna mer sällan och somna om lättare om jag ändå vaknar. Den är inte beroendeframkallande. Hittills har den fungerat bra! Jag tog tabletter tre dagar i rad när jag fick dem och har sedan dess sovit ok på egen hand. De gjorde mig inte trött och dåsig dagen efteråt, vilket är den vanligaste biverkan och jag känner mig försiktigt optimistisk. Tabletterna finns för att hjälpa mig sova om det blir för jobbigt och bara vetskapen om det gör mig mer avslappnad, jag lovar!