Annapannapuff

Black or green friday?
I morse var min inbox full av Black Fridag-erbjudanden. Jag surfade runt, lade saker jag egentligen inte behöver i varukorgar och det hade blivit dyrt om jag inte tagit mitt förnuft till fånga och lagt ner alltihop. Sen hittade jag den här i mitt Facebookflöde: 
(null)
Herregud & Co nails it again! 

Och det rådet tog jag! Enda inköpet idag blev en tomtelatte till mig och en till maken, till fullt pris och värda varenda krona:). Så vill jag att mina inköp ska vara, jag vill köpa saker när jag behöver dem/vill ha dem, inte när affärer vill bli av med dem och rear ut dem. Jag är inget fan av reor och utförsäljningar och hatar rent av outlets. Sanningen är att jag hellre köper saker jag verkligen vill ha, till fullt pris, i lugn miljö än på stökiga reor. 


Försvunna yrken
Jag hittade en intressant artikel i Allt Om Historia som jag tyckte var intressant, om utdöda yrken.

Munskänk. Att jobba som provsmakare kunde vara förenat med livsfara, så jag hoppas de hade bra betalt. Enligt ryktet hade Hitler en sådan anställd. 
Råttfångare. Ofta hade de en mindre hund eller tam iller till hjälp och de hade gott om jobb innan råttgiftet kom.
Väckare. Innan den mekaniska väckarklockan var det alltså ett yrke i städer.  
Växeltelefonist. Tänk vad de måste fått höra mycket! 

(null)

Flottare. I flera århundrade hoppade de runt på flytande stockar med livet som insats.
Bödel. Eller skarprättare, som de också kallades. Den sista avrättningen i Norden skedde i Danmark 1950.
Mjölkbud. En gång i tiden var mjölk en färskvara och kylen ännu inte upppfunnen...


Hur kommer det se ut om 50 år? Om 100 år? Vilka yrken har vi då rationaliserat eller effektiviserat bort? Vilka arbetsuppgifter har kanske robotar eller artificiell intelligens tagit över? Visst kan det låta dystert, men jag tänker mest på att kanske tunga, monotona arbetsuppgifter kan försvinna, som gruvarbete och fabriksarbete. Och vilka vilka nya jobb kommer vi att ha skapat? Ja, den som lever få se:). 


Gör plats!
(null)

På kommunala transportmedel i Stockholm finns det prioriterade sittplatser, till för dem som verkligen behöver sitta. Många sätter sig på de utmärkta platserna, men är duktiga på att snabbt ställa sig upp och erbjuda dem till äldre eller synbart gravida. Jag skulle vilja slå ett slag för att lämna platserna tomma, de flesta sjukdomstillstånden och funktionsnedsättningarna syns inte på utsidan! På utsidan ser till exempel jag ut som vilken 44-åring som helst, men diskbråcket gör att jag har svårt att stå upp längre stunder och skakningarna på en buss eller ett tåg gör det ännu svårare. De prioriterade platserna är dessutom strategiskt placerade - närmast dörrarna. När man har svårt med balansen eller går med kryckor är det en räddning när de platserna är lediga, oftast hinner man inte längre innan färden startar. 
Så, om du har möjlighet, lämna prioriterade och handikappvänliga platser tomma! 

/Hälsningar en tillfälligt instabil medresenär❤️