Försvunna yrken

Jag hittade en intressant artikel i Allt Om Historia som jag tyckte var intressant, om utdöda yrken.

Munskänk. Att jobba som provsmakare kunde vara förenat med livsfara, så jag hoppas de hade bra betalt. Enligt ryktet hade Hitler en sådan anställd. 
Råttfångare. Ofta hade de en mindre hund eller tam iller till hjälp och de hade gott om jobb innan råttgiftet kom.
Väckare. Innan den mekaniska väckarklockan var det alltså ett yrke i städer.  
Växeltelefonist. Tänk vad de måste fått höra mycket! 

(null)

Flottare. I flera århundrade hoppade de runt på flytande stockar med livet som insats.
Bödel. Eller skarprättare, som de också kallades. Den sista avrättningen i Norden skedde i Danmark 1950.
Mjölkbud. En gång i tiden var mjölk en färskvara och kylen ännu inte upppfunnen...


Hur kommer det se ut om 50 år? Om 100 år? Vilka yrken har vi då rationaliserat eller effektiviserat bort? Vilka arbetsuppgifter har kanske robotar eller artificiell intelligens tagit över? Visst kan det låta dystert, men jag tänker mest på att kanske tunga, monotona arbetsuppgifter kan försvinna, som gruvarbete och fabriksarbete. Och vilka vilka nya jobb kommer vi att ha skapat? Ja, den som lever få se:). 


Gör plats!

(null)

På kommunala transportmedel i Stockholm finns det prioriterade sittplatser, till för dem som verkligen behöver sitta. Många sätter sig på de utmärkta platserna, men är duktiga på att snabbt ställa sig upp och erbjuda dem till äldre eller synbart gravida. Jag skulle vilja slå ett slag för att lämna platserna tomma, de flesta sjukdomstillstånden och funktionsnedsättningarna syns inte på utsidan! På utsidan ser till exempel jag ut som vilken 44-åring som helst, men diskbråcket gör att jag har svårt att stå upp längre stunder och skakningarna på en buss eller ett tåg gör det ännu svårare. De prioriterade platserna är dessutom strategiskt placerade - närmast dörrarna. När man har svårt med balansen eller går med kryckor är det en räddning när de platserna är lediga, oftast hinner man inte längre innan färden startar. 
Så, om du har möjlighet, lämna prioriterade och handikappvänliga platser tomma! 

/Hälsningar en tillfälligt instabil medresenär❤️


Lite vemodigt

(null)

Semestern och sommarlovet är slut, det är lite vemodigt även om jag längtade hem mot slutet av Spanienvistelsen.
Igår kickade vardagen och terminen igång för mig, med en 2-dagarskonferens med ena skolan. Vi var på ett stort hotell i Stockholmsområdet och första dagen avslutades med en stor festmiddag med underhållning och dans efteråt. En popcornmaskin och såpbubblor på dansgolvet var höjdpunkterna utanför konferensprogrammet:). Vi har informerats, inspirerats och nätverkat så mycket att jag nu känner jag mig lite dränerad på energi. 

Dottern är kvar i Spanien, vilket också känns vemodigt. Hon är stor nog att åka på egna semestrar nu.

Sonen har sommarlov i några dagar till och har en annan dygnsrytm än vi som jobbar, lite avis är jag allt:). 

Ryggen är inte bra. Inte riktigt så dålig som tidigare i sommar, men sämre än vad jag hade tänkt mig nu vid terminsstart. Jag har ett läkarbesök inbokat nästa vecka för att diskutera smärtlindring, de tabletterna jag har kan jag inte köra bil på och knappast jobba på heller... Och jag blir trött av att ha ont. Kommer jag fixa att jobba hela dagar? Jag hoppas det! Och tänker att det är väl bara att testa? Jag lever på hoppet om att i morgon, DÅ är nog ryggen bra/bättre. 

Jag har lite bloggtorka. I Spanien flödade idéerna och kameran var med mig hela tiden, här hemma känns allt lite trist att skriva om och kameran för tung för att släpa på. 

Så. Sommaren är slut. Den blev inte riktigt som jag tänkt mig (men bra ändå!). Ryggvärken är kvar. Det känns som om mycket roligt ligger bakom mig och att jag inte hunnit boka in så mycket saker i höst än, sånt som jag brukar vara så bra på! Men jag: 
- tänder jag ljus om kvällarna. 
- planerar en liten kräftskiva i helgen.
- njuter av kaffet här hemma, vår kaffemaskin är verkligen världens bästa!
- gosar med katterna, det är SÅ mysigt att vara hemma hos dem! 
- dricker vårt fantastiskt goda kranvatten, jag är så tacksam för det. 
- funderar på om det finns något jag vill göra i höst, för att skingra tankar och mörker. 
- och ler lite åt det faktum att jag ler lite åt att det nu bara är 131 dagar kvar till jul😊. 
(null)