Saker jag stör mig på

1. Människor som lägger upp exakt likadana bilder på Instagram och Facebook exakt samtidigt. Orkar. Inte. Likea. Mer.

2. Katter som äter för fort och sedan kräks. Jag har en sån och trodde i min enfald att han skulle växa ifrån det beteendet. 
 
3. Bussar och tåg som går före utsatt tid. Det är helt oacceptabelt. Ja, jag är tidsoptimist. 
 
4. När jag beställer på Mc Donald's drive thru och efter flera kilometer inser att Spriten inte har någon smak. Öken. Finns det någon slags kris-grupp på Facebook för sånt? 
 
5. Ljummet kaffe. Känslan när man känner på termosen och den inte är tom! Och sen känslan när kaffet knappt är fisljummet, nära fryspunkten med mjölk i. 
 
6. Tvätt som inte blir ren. Hata fläckar. Vem uppfann dem?
 
7. Plockade blommor som vissnar på mindre än en timme. Allvarligt, skärp er! Försök i alla fall! 
 
8. Bregott som lämnats framme. Bregott ska vara hårt och svårt att bre med, inte en rinnande sörja! #tonåringarihuset
 
9. Röd hud. Det är 2017, alla vet att solskadad hud är farligt. Varför envisas då vissa med att fortsätta sola ändå?
 
10. Mygg. Jag hatar kliande myggbett och ljudet gör mig tokig på natten. 
 
Vaknat på fel sida? Jajamensan! Men det ordnar nog till sig, ska ni se - håll er bara på avstånd till jag hinkat några koppar till:). 
 
 

Att köra bil

Jag minns när jag tog mitt körkort, det är 25 år sedan i år. Känslan av frihet var ljuvlig, trots att bilen (mamma och pappas) var en ohyggligt ful, rostig och klumpig Volvo 240 herrgårdsvagn utan servo. Jag älskade att köra bil, allra helst helt själv med hög musik i högtalarna. När jag nu övningskör med min dotter ser jag glädjen i hennes ögon, hon älskar att köra bil och drömmer redan om att få köra på egen hand. 

För mig ändrades allt en junidag 2008. Jag och barnen och en katt var på väg till Småland för att fira midsommar. Jag hade bytt bil med våra vänner, lånat ut vår Volvo V70 och körde deras BMW istället. Den bilen var mycket mindre än vår, men det löste sig eftersom de hade en takbox. Ovan vid bilen, takbox, smal 2+1-väg, vind från sidan!? Vilken faktor det var som fick bilen ur balans vet jag inte, men bilen krängde plötsligt till, hamnade i mitträcket där den vänstra sidan och stora delar av underredet revs sönder innan jag fick stopp på bilen och kunde rulla in på en lastbilsparkering vid sidan av vägen till tonerna av Markoolios Ingen sommar utan reggae. Allt gick bra, ingen skadades det minsta, förutom bilen - den var obrukbar (och kostade en förmögenhet att laga).
 
Allt gick bra, men min lust att köra bil är sedan den dagen som bortblåst. Jag spänner mig vid all bilkörning på landsväg, får lätt huvudvärk och kommer ofta på mig själv att ha axlarna uppe vid öronen. 2+1-väg är värst, jag tycker det är för smalt när det är räcken på båda sidorna vägen och koncentrerar mig så att jag skakar. Jag vågar (väljer att) inte köra bil med takbox. Ett billigt pris kan tyckas och det är helt sant, men jag saknar ändå glädjen som försvann.
 

Blixt och dunder

Jag är åskrädd. Jag avskyr åska och har så gjort så länge jag kan minnas. Min mamma tror att det är hon som traumatiserat mig, en sommar för många år sedan. Vi var ute med segelbåten (hög mast+skärgård+åska=dålig kombination) och det började åska en sen kväll. Jag och min bror låg och sov när mamma väckte oss och drog oss över berget i hällregn, till en närliggande motorbåt. Själv är jag tveksam till om det var en utlösande faktor, men vem vet? Min bror som är några år yngre än jag är inte åskrädd. På segelbåten är åska fortfarande som mest läskigt.

Det finns fördelar och nackdelar med hög mast...

När barnen var små kämpade jag hårt med att behålla lugnet när det åskade, resultatet? En är åskrädd och en är det inte. 

Vad är jag rädd för då? Jag vet inte, men det är mullret som fyller mig med skräck, inte blixten. Ofta får jag höra, men åskväder som är så vackert att titta på?! Jag förstår principen och jag har faktiskt kunnat sitta på terassen i Spanien och tittat på blixtar i horisonten, över Afrika, utan att må dåligt, antagligen för att det var för långt bort för att höra. Ett av de värsta åskvädren jag upplevt var just i Spanien, när det åskade från flera håll och ljudet rullade över vattnet. Sonen och jag höll varandra sällskap den natten. 

Jag har provat att sätta mig i bilen, ställt mig i duschen och satt på mig hörlurar med hög musik, det sista fungerar bäst. Helst drar jag ner rullgardinen eller kryper ihop under täcket också. Som nu. Tillägg: Läste just på Aftonbladet.se att Håkan Hellström just tog en (ofrivillig?) paus pga åskan: Håkan Hellström avbröt sin konsert på Stadion