Vemodet

Det är inte ofta jag stoppas av vänsterfoten nu för tiden, med tiden till hjälp, stark vilja, små anpassningar och/eller värktabletter kommer jag oftast dit jag vill. Men så ibland räcker inte det och det är otroligt tunga stunder. Det är svårt att förklara, kanske hade det varit lättare om det skedde oftare? Mina motgångar kommer så pass sällan att jag helt överrumplas, känslorna svallar över och ingen kan hjälpa mig eller förstå. Idag var en sådan dag. Vi tog bilen en bit bort för att hoppa från klippor. När vi kommer fram så inser jag att jag inte kan ta mig ut till själva hopstället, det är för stenigt. Det är bara 20 meter, men underlaget är för ojämnt. Tankarna snurrar, om jag inte hade gått promenaden i morse? Om jag haft andra skor? Ska jag chansa, trots att förnuftet säger blankt nej? Det slutade där det började, jag kan inte. Jag är förhindrad. Handikappad.

De andra går ut och hoppar en stund medan jag doppar fötterna i strandkanten och sätter mig i skuggan en bit bort, tom inuti. Efter en stund kommer tårarna, huvudvärken, illamåendet och sist skuldkänslor blandat med hopplöshet och lite ilska. Logiskt vet jag att det här är en liten motgång och att jag borde klara den bättre, men så funkar det dessvärre inte. Det går så fort att ramla ner i det-är-synd-om-mig-gropen och det tar både tid och kraft att kravla sig upp. Under tiden klappar barnen och maken på mig, försöker stötta och trösta. Med lite distans och mat i magen känns allt lättare och jag är redo för livet och dess utmaningar igen.

 

Det här med mens

Varje dag har mer än 800 miljoner kvinnor mens.

I många länder och kulturer är den fullt normala, månatliga blödningen belagd med tabu. Det i kombination med avsaknaden av rent vatten och hygienartiklar utgör ett stort hinder till normalt liv för kvinnor och barn över hela världen. Många tvingas leva undangömda, ibland exkluderade från övriga familjen, tillåts inte gå i skolan eller till sitt arbete under pågående mens. En del väljer isoleringen frivilligt, pga avsaknad av vatten och/eller toaletter. 
 
FN har bedömt att i Afrika är var tionde flicka med mens inte är i skolan, pga avsaknad av toalett. 
 
En artikel i BMJ, British Medical Journal, varnar också för att blödningarna kan vara tecken på sjukdomar, som genom att de mörkas och ignoreras utsätter kvinnor för fara. Blödningar kan nämligen vara tecken på skador efter förlossning, missfall, endometrios eller livmoderhalscancer.
 
Vi måste prata om mens, sprida rätt information och få skulden och skammen kring något naturligt att försvinna! Barns mänskliga rättigheter kränks och kvinnors liv riskeras dagligen! Jag börjar här i mitt hörn och du i ditt, ok!? 
 
 

Saker jag stör mig på

1. Människor som lägger upp exakt likadana bilder på Instagram och Facebook exakt samtidigt. Orkar. Inte. Likea. Mer.

2. Katter som äter för fort och sedan kräks. Jag har en sån och trodde i min enfald att han skulle växa ifrån det beteendet. 
 
3. Bussar och tåg som går före utsatt tid. Det är helt oacceptabelt. Ja, jag är tidsoptimist. 
 
4. När jag beställer på Mc Donald's drive thru och efter flera kilometer inser att Spriten inte har någon smak. Öken. Finns det någon slags kris-grupp på Facebook för sånt? 
 
5. Ljummet kaffe. Känslan när man känner på termosen och den inte är tom! Och sen känslan när kaffet knappt är fisljummet, nära fryspunkten med mjölk i. 
 
6. Tvätt som inte blir ren. Hata fläckar. Vem uppfann dem?
 
7. Plockade blommor som vissnar på mindre än en timme. Allvarligt, skärp er! Försök i alla fall! 
 
8. Bregott som lämnats framme. Bregott ska vara hårt och svårt att bre med, inte en rinnande sörja! #tonåringarihuset
 
9. Röd hud. Det är 2017, alla vet att solskadad hud är farligt. Varför envisas då vissa med att fortsätta sola ändå?
 
10. Mygg. Jag hatar kliande myggbett och ljudet gör mig tokig på natten. 
 
Vaknat på fel sida? Jajamensan! Men det ordnar nog till sig, ska ni se - håll er bara på avstånd till jag hinkat några koppar till:).